Lov är ta mig tusan väldigt underskattade
Jag har gått i skolan i nästan hela mitt liv, och i början kunde jag uppskatta dem. På senare år har jag mest bara väntat ut dem. Klart att jag älskar lov, men samtidigit har jag velat att dem tog slut så att skolan tar slut. Jag vet inte om ni kan se logiken i det, men iallafall. Detta sista jullov, bara tanken skrämmer livet av en, uppskattar jag på ett annat sätt. Kommer ni ihåg när ni var små och bara ville ha lov. Loven varade i 100 år och man hade det jätte kul. Mitt sista jullov har blivit ett sådant. Jag lever livet, men samtidigt lever jag med rädslan av att skolan snart är slut. För även om tanken är extremt glädjande så skrämmer den livet ur mig. Jag vet ungefär vad jag ska bli, men kommer ja ha betyg för det. Det är små problem jag har, jag vet, borde inte klaga jag vet. Men även om andra människor har värre problem så är mina jobbiga för mig. Jag vill bara resa för tillfället, komma bort från det invanda liv man lever.
Nej jag ska ta mig tusan ut och gå nu, datorn är inte mitt liv om vi säger så. Jul är en härlig tid, men även en tid för frosseri och det har jag fan inte tid med. And bye the way, Alexandra, du vi måste vara någon dag, det är för länge sen.
See you later...
