Snowflings are happy tears
Det är som ett tecken, ett meddelande från en yttre kraft.
Jag sitter i skolan, det känns som att livet kommer att gå under, bokstavligt talat. Jag har precis lämnat i samhällen och ja det kunde ha känts bättre. Då tittar jag ut, för att söka tröst från naturen, då ser jag det, snöflingor, inte en sån där jobbig snö storm, uatn lugna flingor som sakta kommer ner. Det var så vackert, det låter löjligt, men det var så det var.
Jag har en speciell relation till snö, jag vet inte varför men om det går ett år utan att snö kommer, ja då känns det som någonting fattas. Det är som julafton utan något firande, eller som nyårsafton utan Grevinnan och betjänten.
Nej, jag kände direkt, jag insåg att livet går inte under för ett samhälls arbete. Livet är större än så, det är ens vänner, det är de små sakerna man uppskattar, det är de första snöflingorna och de är Kalle Anka på julafton.
När jag nu sitter och skriver det så tittar jag ut och jag ser att det åter igen har börjat snöa. Kalla mig sentimental, men jag är iallafall lycklig och det, är någonting ni inte kan ta ifrån mig.
See you later...
